Här kommer en liten uppdatering med ”nya” släktingar i Jonssonträdet.
Tidigare startade denna gren med Jonas Månsson Ransfält.
Som ni kanske kommer ihåg så dog han i Finland (1790) under Gustav III:s ryska krig (1788-1790).
Sedan tidigare finns det lite information från Generalmösterrullarna etc. i trädet men jag hittade också en liten notering om Jonas Månssons familj på Stora Kils hembygdsförenings hemsida.

Jonas Månsson Ranslätt är alltså min farfars farfars farfars far.
Jonas barnbarn Jonas Magnusson (1810-1888) och hans fru Anna Elofsdotter (1811-1861) är alltså anfäder till både oss och den amerikanska grenen som jag har berättat om tidigare och därmed även Rick Johnson som jag håller lite kontakt med.

Hur som helst, i trädet ser ni de nya släktingar som tillkommit.
Jag har alltså följt både Jonas Månsson Ranslätt och hans hustru Kjerstin Nilsdotter (1757-1843) bakåt i tiden.
Detta har lett till att jag kommit ytterligare ett par generationer tillbaka och då är vi alltså tillbaka till personer födda på 1600-talet.
Den gren jag kommit längst på är Kjerstins där jag funnit Olof Jonsson som bör vara född c:a 1675. Han är således min farfars farfars farfars mormors morfar.
Problemet när man kommer så här långt bak i tiden är att det bl.a. saknas husförhörslängder och i födelseböcker skrivs oftast bara faderns förnamn ut etc.

Jag har inte hittat så där jättemycket kringinformation men man kan säga att hela den här delen av släkten bor i Stora Kil i Värmland (karta) och nästan ingen verkar flytta därifrån förrän Fritiof Jonsson flyttar till Stockholm på 1880-talet och emigranterna sticker iväg till Amerika på 1890-talet.

Generellt så tror jag den här delen av släkten har haft det ganska knapert. Jag har hittat anteckningar om att flera av dessa anfäder står som ”utfattiga” och liknande. Magnus Jonsson (1782-1858) omnämns t.ex. under de sista c:a 15-20 åren av sitt liv som utfattig och på slutet till och med som rotehjon:
Rotehjon (eller fattighjon) var de sämst lottade, de fick inte vara kvar som fattighjon i någon familj utan blev hänvisade till rotegång inom hela socknen. Under kortare perioder fick de vistas på varje ställe, där de fick nödvändig kost, logi och vård. Rotehjon fick inte ens ro och vila när de låg på dödsbädden. Det ansågs betyda otur att ha ett döende rotehjon i hemmet, därför blev de runtskickade mellan olika hem när de låg för döden. [Källa Wikipedia]

Här är en notering avseende Magnus Jonsson från 1840-1845 års husförhörslängd. Ni kanske kan hjälpa till att tolka? Jag utläser ungefär ”Utfattig varför till arbete sjuklig” . Magnus blev trots detta 76 år och han dog i lungsot (TBC) 1858.

Ytterligare en orsak till att jag tolkar att denna gren har haft det lite tufft är att jag i princip inte har hittat en enda bouppteckning.

Bland allt jag läser i dokumenten så fångade en tragisk episod mig lite extra:
Nils Eriksson (1722-1791) som alltså är Magnus Jonssons morfar fick först ett barn med 1:a hustrun Karin Nilsdotter (1694-1748), notera åldersskillnaden!
När Karin (som alltså inte är vår släkt) dog så gifte han 1749 om sig med Elin Elofsdotter (1727-1809). De fick tillsammans 8 barn till, 5 killar och 3 tjejer.
Först dog sonen Olof 1752 (1 månad gammal) sedan dröjde det till augusti 1773 då olyckan slog till på allvar!
Inom loppet av åtta dagar dog alla de tre yngsta barnen av rödsot. Ingeborg skulle fylla 10 år, Nils var 7 år och Olof (d.y.) hade precis fyllt 5 år!
En trist historia tycker jag men tyvärr var det ju en vanlig händelse detta år i Sverige. Rödsot eller dysenteri som vi kallar det drabbade mer än 5% av hela svenska befolkningen det här året, enligt Wikipedia:
Mer än 5 % av Sveriges befolkning dog under 1773. Av dödsfallen kan 25 % kopplas till den rödsot/dysenteriepidemi som inleddes under året, och som kan kopplas samman med missväxten 1772-1773.

---

Det var nog allt för denna gång och berättelsen ovan var kanske lite tunn och spretig men det blir lite så att jag glömmer bort det jag vill förmedla mellan varven i synnerhet som denna del av trädet har gjorts under en ganska lång tid.
Men kanske blir det lite bättring nu när höstrusket har kommit… :-)

Som vanligt får ni mer än gärna besöka släktträdet och där botanisera bland alla de historiska dokument som finns kopplade till personerna i form av bilder.
Vill ni dela med er till någon annan så är det bara att vidarebefordra och jag svarar gärna på frågor i den mån jag kan.

Som jag tror att jag har nämnt så börjar ju allt fler personer kontakta mig via Ancestry.
Senast blev jag kontaktad av Rick Johnson, Warrenville, Illinois USA.
Han är barnbarnsbarn till Anna Jonsdotter (1837-1906) som var bror till Jonas (Jon) Jonsson (min farfars farfar).
Anna levde och dog i Södra Illberg i Stora Kil i Värmland.

Rick har egentligen ingen stor koll på släkten så jag har hjälpt honom lite grann.
Hans farfar Karl Oscar Jansson (Annas son) emigrerade till USA 1903 tillsammans med fler andra från Stora Kil i Värmland. Även minst två syskon hade då emigrerat före honom.

Jag har lagt in lite information i släktträdet för den som är intresserad.

Om jag har räknat rätt så är far, Classe och Christina bryllingar/fyrmänningar till nämnde Rick Johnson i USA.

Rick skickade över ett foto som han menar är på Anna Jonsdotter.

Tyvärr finns inget datum på fotot enligt Rick.
Jag blir dock lite konfunderad för Anna var ju född 1837 och hon ser ju väldigt ung ut här. Vad säger ni, kanske 30 år?
Tog man porträttbilder bland vanligt folk så pass tidigt som det i så fall måste vara?

I veckan fick jag brev från morsans syssling, Marie Louise Johansson Froyd (California USA).
Hon skickade över både det ena och andra. Främst handlar det om hennes morfar Gustaf E Andersson som alltså var bror till mammas farmor.
Grundläggare Adolph Andersson (1841-1906) var deras far och Anna Cajsa Andersdotter (1845-1927) deras mor.

Bland det jag fick betyg, brev, konfirmationsintyg m.m. så var även några roliga bilder och bl.a. ett stort släktfoto som jag tänkte att du mor ska få ta del av och se om du känner igen några.
Tyvärr är materialet pappersutskrifter så jag kan inte bifoga något just nu.

Mot bakgrund av detta och min något misslyckade utflykt till Norrsunda förra helgen beslöt jag mig för att göra ett nytt försök idag.
Denna gång gick färden ut mot Lidingö för det är där som grundläggaren slutar sina dagar.
Han och familjen flyttar från Adolf Fredrik till något som heter Katrinelund år 1901. Jag har tidigare försökt hitta den platsen och trott att det var en gård som fanns på Lidingö i det område som idag heter Killinge på södra Lidingö.
Men igår kikade jag lite mer och såg att det även stod Bosön i svag stil på husförhören.

Jag började min resa på Lidingö Museum och Hembygdsförening. Där stötte jag på en herre som heter Carl-Henrik Ankarberg och han blev eld och lågor när jag ställde mina frågor.
Han trodde först att jag menade gården vid Killinge men när jag nämnde Bosön så sa han direkt: ”Katrinelund på Bosön, ja det är ju där byggherrarna från Stockholm höll till vid förra sekelskiftet.”
Jag sa då att min morfars morfar står som Grundläggare och då sa han: ”Jaha är det möjligen grundläggare A Andersson vi pratar om?”
Han berättade vidare att dessa byggherrar var riktigt välkända i hela Stockholm på den här tiden och att de hade byggt stora villor uppe vid Bosön. Han trodde att de hade haft de ”jäkligt kul på den tiden” :-) för det var ju ”sådana tider” och dessa herrar var mer än välbemedlade enligt honom. Han berättade att de flesta byggde villorna som sommarnöjen men en del hyrde ut dem som flerbostadshus. Anledningen till att vissa ville flytta ut så långt på den här tiden är ju att ångbåten gick ända ut till detta område.

Eventuellt hade Carl-Henrik ännu mer information om grundläggaren och i så fall kommer han skicka det framöver. När jag kom hem så hade han redan hunnit skicka en karta från 1891 över egendomarna vid Bosön (se bifogad fil). På kartan finner ni Katrinelund. Vi får se om det kommer mer...
Innan vi skiljdes åt föreslog han att jag skulle åka upp och kolla, för några villor står ju kvar än idag.
På denna karta/satelitbild ser ni Bosövägen och det är där egendomarna ligger ner mot vattnet och ni kan ju jämföra med kartan från 1891.

Jag åkte alltså vidare mot Bosövägen och kom fram till ett fantastiskt område med riktigt tjusiga kåkar och vilken utsikt!
Vid ett av ställena som idag kallas för ”Västra Bosögården” stod en kille så jag stannade bilen och började prata med honom.
Han (Rickard) var otroligt tillmötesgående och trevlig samt intresserad. Det visade sig att jag hamnat mitt i prick för enligt Rickard så hette Västra Bosögården tidigare Katrinelund !!
Rikard hade köpt stället 2004 men tyvärr brann det stora originalhuset ner 2009. På de bifogade bilderna ser ni hur allt ser ut idag. Där det gula huset står idag stod tidigare en sidobyggnad till det stora huset.
Som ni ser så håller de på att bygga upp det stora huset igen men tydligen hade de fått lite problem med bygglov och grannar och det kan man kanske tänka sig i alla fall om ni kikar på hur stort huset är !! :-)
Enligt Rikard så påminner det nya huset en hel del om hur det gamla huset såg ut, men det enda som faktiskt verkar återstå från grundläggarens tid är lusthuset som ni ser på några av bilderna. En del grannhus är dock från tiden då det begav sig.

Rikard och jag pratade säkert nästan en timme och han tyckte att jag skulle gå syn så jag gick ner till vattnet och kikade och fotade lite. Rätt coolt att stå och kika ut över vattnet på troligtvis exakt samma ställe som morfars morfar en gång stod och troligtvis njöt av sin framgång! :-)

Jag fick höra väldigt många historier från Rikard bl.a. om Possner, Procordia, Björn Rosengren m.fl. som alla har kopplingar till det här området. Jag orkar inte skriva mer nu så jag får väl försöka komma ihåg lite och delge er någon av dessa historier framöver. Tyvärr visste dock inte Rickard så mycket mer om historiken kring tomten etc. i alla fall inte så långt tillbaka i tiden.

Senare fick jag även mail igen från Carl-Henrik Ankarberg och då hade han följande tillägg:

När jag kom hem tittade jag lite i mina gamla Lidingöpapper och fann första uppgiften om grundläggaren Adolph Andersson i 1885 års taxeringslängd för fast egendom (original i Stockholms stadsarkiv). Där står för Bosön följande: (Det var då han flyttade till Bosön som sommargäst sedan han byggt villan. Kunde månne hustrun ha hetat Katarina eller liknande?

Byggmästare A.J. Englund, Boo fastigheten Björkudden och Ängslund.
          “          S. Nilsson, Boo          “            Marielund
Grundläggaren A. Andersson, Boo  “            Cathrinalund
Byggmästaren Andersson, Boo       “           Tureberg
         “              J.P. Edlund, Boo      “            Annedal

Cathrinalunds (Katrinelunds) värde uppskattades av taxeringsnämnden till 8.000 kr. (Generellt varierar husens värde mellan 10.000 och 5.000, så Katrinelund ligger ungefär i mitten av skalan.)

I boken Sommaröarna av författaren Per Wästberg (1973) står följande lite humoristiska skildring om Adolf Andersson (som nog tillhörde det kroppsligt lite mer “bastanta” herrarna ombord på ångfartyget
Aegir (Ägir) som på sommaren trafikerade traden Skeppsbron – Bosön- Rydboholm:

“Ägir utgick från Rydboholm och var rätt väl besatt då den kom till vår brygga. Från Rydboholm igenkände man grefve Brahe, från Frösvik amiral Christersen i hvit väst och handskar. På Bosön tycks bagare och grundläggare ha haft sitt hemvist. På tvenne fällstolar, en på hvar sida om kaptenens styrhytt, tronade hvarje morgon, år efter år, Stockholms första grundläggare Andersson, äfven Birger Jarl kallad, och fabrikör P. Naumburg. Folk påstod att de fingo lof att sitta på detta sätt för att båten skulle behålla jämvikten, men verkliga skälet var att de drucko sina morgonpilsner tillsammans med kapten Forsberg. Denne blef mer och mer försupen och måste sluta.” (Läderhandlaren Carl Laurells minnen från Lidingö. Jag har den också i ceroxkopia.)

I en tryckt förteckning från 1888 över villor och sommarnöjen i Stockholms omgivningar (som jag också har i mitt bibliotek hemma) står för bryggan (Landningsplatsen Katrinelund på Bosön): “Villan Katrinelund bebos af eg. A. Andersson, grundläggare och Lagerstedt, W. byggmästare”.

Det var alltför denna lilla rapport men jag hör naturligtvis av mig om jag hör något mer angående detta. Jag tar även med mig pappren från USA nästa gång jag kommer på besök till Tunnländarna.

Klicka på en av bilderna nedan för större format.